Varför?

Fattar inte hur sånt här kan hända!? O kan defenitivt inte förstå hur det känns att mista ett barn. Bara tanken att mina barn skulle gå bort får mig att bara vilja kräkas, Igår innan jag la mig så gick jag en extra sväng för att gosa o pussa på mina barn som sov. Jag kände att jag bara måsta det, även om dom höll på att vakna så struntade jag fullkomligt i det. Jag o Glenn hade ju våra barn vid liv, så Glenn gick en puss o kram runda han med=) Sån fruktansvärd olycka ska bara inte ske i min värld, men tydligen så gör den det. Jag menar verkligen det jag skrev på FB igår att "om gud finns så vill jag verkligen ge han en käftsmäll" o det står jag för

Nog om detta hemska.. Idag blir det en hemmadag med besök som väntas
Sara kommer hit o tvättar "Micron", Måste tillägga att jag o John va jätte duktig igårkväll=)) Vi åkte ner till mamma o pappa o tvätta våran bil o John va så duktig på att hålla högtryckstvätten, men han är ju UR stark våran kille=)




Måste nog gå o se om Oskar håller på att klättra upp på soffan.. Gör nämligen det nu=( INTE KUL med noll balans